sherborne metodik

"Barns behov av rörelse"

Utvecklande rörelser grundade på Sherbornes teoretiska modell:
Rörelseerfarenheter är grundläggande för utvecklingen hos alla människor men är särskilt viktiga för människor i behov av särskilt stöd. Metoden ger människor hjälp att uttrycka sin personlighet och fantasi. Rörelseerfarenheter måste koncentreras och bli mer kontinuerliga hos människor med svårigheter och främst hos de som inte på egen hand kan utnyttja sina inneboende resurser. Därigenom kan de få utlopp för såväl positiva som negativa känslor. Får dessa känslor stanna kvar inom individen kan lätt ångest och oro skapas. Metoden har stor betydelse när det gäller utvecklingen av fysisk förmåga likaväl som den ger möjlighet till positiva relationer med andra genom att få dela rörelseupplevelser. Rörelsemetoden utgår ifrån en teori om Mänskliga Rörelser som grundlades av Rudolf Laban och har utvecklats av Veronica Sherborne under 30 år huvudsakligen i arbetet med barn med allvarliga inlärningsstörningar. Metoden har senare vidareutvecklats och kan idag användas på människor i alla åldrar med olika typer av speciella problem.

Veronica Sherbornes grundprinciper:

Rörelser som utvecklar kroppsmedvetenhet och rumsmedvetenhet
Rörelser som förstärker trygghetskänslan och ger möjlighet att samspela med andra människor.
Sherbornerörelser ger möjlighet att utveckla kommunikation och självtillit.
Sherbornerörelser ger rörelseglädje, alla kan delta utifrån sina förutsättningar och få möjlighet att utveckla sin kreativitet och självständighet.
Sherbornerörelser utgår från golvet / marken som ger trygghet i att utföra rörelser tillsammans med andra